Aldrig mer badkar.. Vi hade äntligen blivit klara med badrumsrenoveringen. Från att ha haft enbart en duschkabin hade vi nu installerat ett gammaldags sittbadkar. Självklart ville jag premiärbada så fort hantverkarna försvunnit. Äntligen ett varmt och avkopplande bad för lugn och harmoni i själen. Jag hade satt mig i badkaret och börjat tappa upp vattnet. När nivån var lagom hade jag lutat mig med en njutningsfull suck av välbehag för att stänga av kranarna. På något vis lyckades jag öppna bottenventilen som tömde karet. FLOMPP! Jag satt fast! Hela fruns gottepåse sögs ut i ventilen. som satt under ändalykten. Gottepåse? Undrar ni förstås! På ren svenska: Hela jävla pungen hade sugits ut och satt fastkilad i avloppet. Jag kunde inte röra mig ur fläcken. -Det förstår du väl att vi måste ringa efter hjälp! Sa frun bestört. -Aldrig! Jag slog handflatan i vattnet så det stänkte runt. Vi måste lösa det själv! -Det går inte! Nu ringer jag räddningstjänsten vare sig du vill eller inte! Frun försvann under mina vilda protester -De kommer strax! Förkunnade frun som kommit tillbaka till badrummet. -Herregud, vad pinsamt, stönade jag. Hoppas de sköter det diskret! Sirenerna från utryckningsfordonen hördes på långt håll. -FAN! Vrålade jag. Hur många är det? Frun tittade ut genom fönstret. -Tre brandbilar och en ambulans. Jag sa att det var katastroflarm. -NEEEEJ! -Jaha. Nu kommer visst grannarna också. Märkligt vad folk ska vara nyfikna då! -Älskling lilla, bad jag. Kan du inte öppna alla kranarna så jag kan drunkna lite? Frun hörde mig inte, hon hade gått och öppnat för brandmännen. Jag hörde hur frun förklarade läget för dem och brandförmannens röst till sina kolleger. -Jaha grabbar. Det blir en ny erfarenhet för oss alla. Vad ni än gör så skratta inte! Det är synd om grabben! Sex påpälsade och hjälmförsedda grabbar från räddningstjänsten dundrade in i vårt badrum. -Goddag Herr Nilsson. Jag heter Lasse Ekström. Brandförman. Så här sitter ni? Jag nickade. -Ja, pep jag tyst. Jag skulle liksom bara bada lite och sedan FLOMPP! så satt jag fast med hela skinbagen! En av killarna lade sig på knä och tittade under badkaret. -Vi får börja med att kapa avloppsröret en bit ifrån så att vi kan lyfta ut badkaret och komma åt att jobba. Sitter den långt ned? Jag glodde stint på honom. -Hur lång tror du att den är. Förmodligen sitter den bara i ventilen. Det är väl ingen som har ringt från reningsverket heller?! -Då sågar vi så nära vi vågar! Verktyg togs fram och arbetet på börjades av en person medan de återstående började hinka vatten ut badkaret. Jag satt och önskade mig långt därifrån. Svalbard lät trevligt. Efter en kort stund var arbetet avslutat. Badkaret var utlyft till vardagsrumsgolvet. Vattnet var tömt och rörstumpen som satt fast i bottenventilen avskruvad. Sex brandmän låg på knä och tittade under badkaret. -Ser illa ut! Sa brandförmannen. Hela påsen hänger nedanför bottenventilen. Försöker vi något är det risk för att den svullnar och sätter sig ännu mer. Kanske kan vi försöka peta upp kula för kula. Någon frivillig? Fem brandmän skakade på huvudena så hjälmarna roterade. -Fråga frun. föreslog någon. Frun försökte utan resultat. -Vi kanske kan vända upp och ned på badkaret och klappa till med en gummihammare? Föreslog en lustigkurre. -Gör det och du får en stegbil i arslet! Fräste jag. Brandförmanen strök sig bekymrat om hakan. -Jag tror att vi får överlämna det här till läkarna att lösa. Det finns inget att göra än skicka dig med ambulansen! -Ni tänker väl inte bära ut mig naken i badkaret på det här viset! ALDRIG! ÖVER MIN DÖDA KROPP!! Det står ju fullt av grannar på gården! -Tyvärr är det enda vi kan göra. Sex brandmän och två ur ambulanspersonalen bar ut mig sittande i badkaret under grannarnas jubel. -Nu har du satt dig i klistret Nisse. Hördes närmsta grannen skratta. Har inte en aning hur han visste det var jag. Jag hade ju satt en röd plasthink över huvudet och de nedhängande genitalierna doldes effektivt av en ituklippt gul badanka. Väl framme vid sjukhuset hamnade jag på akutintaget. Tre personer väntade. Till höger låg en kille på en brits med okända symptom. Jag i mitten, sittandes i mitt badkar. Vänster om mig låg en annan kille med ryggskott. Han ringde frenetiskt på larmklockan efter sköterskan och bad dem ta in mig eller honom först. Fanskapet hade skrattat hejdlöst åt mig sedan jag blivit inburen och påstod att jag förvärrade hans sjukdomsförlopp. Misstänkte att han var drogad. Två timmar senare var jag så äntligen loss med hjälp av en duktig läkare och rörmokare och det utan någon skada på mina ädlare delar. Endast en stukad självkänsla kunde kännas. Badkaret blev skrot, vilket var skit samma. Jag tänkte ändå aldrig bada mer i mitt liv. Bottenventiler är livsfarliga!