Laxfisket i Indalsälvens mynningsområde är sämre än på länge och situationen är liknande på många andra håll i Norrland. Nu misstänker de som fiskar i området, och även fiskodlare, att etableringen av skarv är en viktig orsak. Lars Bergman och sonen Fredrik är på väg ut mot de två laxfällor de har i Indalsälvens mynning. Hela tiden lyfter skarvar från vattnet, arten tycks vara helt dominerande i området. När push up-fällan kommer upp skymtar en lax. Det är en stor fisk på omkring tio kilo men Lars Bergman är missnöjd. – En lax är inte ett bra resultat den här årstiden, det ska vara 20 laxar eller fler i fällan, konstaterar han. Åt upp hälften av ungarna Lars Bergman har anledning att misströsta, av de 300 000 lax- och öringsungar som släpptes ut från fiskodlingen i Bergeforsen ifjol, som kompensation för att laxens lekplatser är förstörda av regleringen, beräknar personalen på fiskodlingen att hälften åts upp direkt av stora skarvflockar. I år hade man tillstånd till skyddsjakt i samband med utsättningen och de skjutna skarvarna var fulla med laxungar, enligt fiskodlingen. Skarvarna ska nu analyseras av lantbruksuniversitetet, SLU, men Lars Bergman behöver ingen analys, han är övertygad om hur det ligger till. – Det lutar åt att skarvpredationen på laxsmolten som sätts ut uppe vid laxodlingen är så stor så att återvandringen av lekmogen fisk uteblir i den omfattning som har skett tidigare, säger han. Att skarvar påverkar bestånd av fisk slog en utredning från SLU fast i vintras. Läs mera: Skarvar påverkar fiskbeståndÄnnu värre med havsöringen Fälla nummer två är helt tom men en säl flyr fältet när vi närmar oss. Även andra kustfiskare vittnar om bristen på lax längs Norrlandskusten och än värre är det med havsöringen. Fiskodlingen får inte ihop tillräckligt med avelsfiskar, och varken sportfiskarna eller de som fiskar med yrkesmässiga redskap får någon öring att tala om. Misstanken är att skarvarna även äter upp öringsungarna. – Ja, i högre grad än med laxen, hävdar Lars Bergman. – Laxen vandrar så småningom ut i havet medan öring och sik är mera stationära och håller sig närmare sin älv, förklarar han. Hundratals skarvar Vi passerar Gistaholmarna på hemvägen, här har skarvarna haft en koloni under ett antal år. Hundratals fåglar sitter i bon och på grenar i de grå trädskeletten. Skarvarnas spillning har slagit ut all växtlighet på den mindre holmen och nu har fåglarna även spridit sig till den stora Gistaholmen och de två havsörnar som kretsar över kolonin i jakt på skarvungar tycks inte göra någon större skillnad. Jag frågar Lars Bergman om man inte kan betrakta skarvarna som en del av naturen i området? – De sista hundra åren har det aldrig funnits skarv i den här omfattningen i området, jag har aldrig sett skarv här under min tillvaro, säger han och menar att utvecklingen gått över styr. – Fiske och skarvar är två oförenliga intressen som möts och det räcker inte att skjuta 40 vid laxodlingen och 190 på Alnön, det sitter ju tusentals härborta, säger han och ställer sig frågan hur man får bort en skarvkoloni
måndag 24 juli 2017
